Det fackliga löftet

”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!”

På det här sättet beskriver LO det som de kallar för det fackliga löftet. Det är lite med glimten i ögat och inte något riktigt löfte som man måste ge innan man får beträda arbetsplatsen, men det beskriver ganska väl vad grundtanken med facket är.

Även om det är LO som skriver detta, så borde väl grundtanken vara densamma även om man tillhör ett fackförbund inom TCO.

Unionen organiserar våra svenska hockeyspelare och är ett TCO-förbund. Jag har inte sett något kollektivavtal för hockeylirarna men jag kan inte tänka mig att det finns någon minimilön inskriven i det avtalet. Däremot finns det ju en del andra saker, t ex att spelarna har rätt till fyra veckors sammanhängande semester, inskrivet i avtalet.

Det fackliga löftet gäller väl också i allra högsta grad för NHL-spelarnas fackförbund NHLPA. Det är ju därför vi har lockouten just nu, spelarna har lovat varandra att inte spela för en lägre lön och sämre villkor än det som de enats om.

Däremot verkar de inte ha några som helst problem att under tiden som de kämpar för att få sin vilja igenom, samtidigt dra hem till Europa och jobba gratis på sina tidigare arbetsplatser.

Som hockeyspelare i elitserien och medlem i facket borde man tycka att det kändes konstigt om ens fackförbund skulle acceptera att det plötsligt kom inflygande lockoutad personal från Amerika för att ta ens arbete ifrån en. Och som dessutom kommer in och jobbar gratis!

Här känner man att det inte direkt osar av solidaritet från NHL-spelarna…

Men ivrigt påhejade av kvällspressens journalister så struntar de i om någon annan spelare petas ut för att de ska få välbehövlig matchträning innan NHL-säsongen sätter igång.

Min åsikt om NHL-spelarnas vara eller inte vara i elitserien är att jag skiter i vilket. Jag tror att det kostar mer än det smakar, men det är väl klart att det skulle vara roligt att se några riktiga storfräsare på isen.
Henrik Lundqvist skulle förmodligen få stopp på den massiva blödning som uppstått i Frölundas mål efter att laget värvat två dåliga målvakter under sommaren. Erik Karlsson skulle förmodligen göra att Lundqvist får jobba lite extra men samtidigt dunka in välbehövliga mål i powerplay. Loui Eriksson och Daniel Alfredsson skulle förmodligen ösa in mål i parti och minut.
Här ser vi ju förstås också vilket lag som skulle tjäna mest på att ta in lockoutlirarna. Och det är alltså laget som de senaste säsongerna slösat bort större delen av sin en gång rätt stora förmögenhet. De kan säkert skaka fram externa pengar för i alla fall en del av de summor det skulle kosta att försäkra de här herrarna och då är det förstås en bra affär.

Men vad händer sen? Med tanke på vilken dålig moral de visar genom att under en lockout lämna landet där de normalt arbetar så kan man undra när sprickorna i den enade fasaden börjar komma? Stjärnorna klarar sig, de matchar ju nu i deras gamla hem i Europa och det går ingen nöd på dem trots att de nu arbetar gratis. Men de andra då, de som inte tjänat ihop miljoner på banken och som har dyra vanor och gillar att få sin lön in på kontot och som inte har någon annanstans att lira. De spelare som stannar kvar och väntar utanför förhandlingsrummet, när ledsnar de spelarna?

Och vad händer när parterna plötsligt kommer överens, när alla NHL-spelarna drar snabbt som satan för att åka tillbaka till det ställe där de egentligen vill spela på.
Publiken i Scandinavium kommer naturligtvis inte alls att få baksmälla och de kommer förstås att tycka att det är helfestligt att få se Julius Hudacek rulla runt i målgården igen. Eller?

Och de spelare som fått sitta på läktaren eller kuska runt i lägre divisioner medan festen pågått kommer givetvis att tycka att det är väldigt motiverande att bli tillbakakallad med armbågen igen. Eller?

Skulle jag hålla på Frölunda skulle jag givetvis tycka att det var fantastiskt att få chansen att se Lundqvist, Karlsson, Eriksson och Alfredsson på isen. Men skulle samtidigt oroa mig hela tiden för livet efter lockouten. De fyra spelarna som bär laget kan när som helst dra härifrån på en sekund och vad blir det kvar då…!?

Därför känns det skönt att hålla på Luleå och slippa oroa sig för det. Luleå har ingen ”egen” spelare i NHL förutom Anders Nilsson att kasta in. Och enda chansen att Nilsson skulle bli aktuell är ju att någon av Johan Gustafsson och David Rautio skulle bli långtidsskadad.

Någon annan spelare som inte har någon koppling till Luleå lär väl knappast heller bli aktuell. Var fasen skulle man klämma in en till spelare i den redan överfyllda truppen?!
Och jag tror dessutom att Luleå kommer att klara sig bra utan NHL-spelare, även om de andra lagen börjar plocka in dem. Det är ju ganska tydligt att det är de lagen som går sämst som är hetast på att plocka in NHL-spelare. Fullt förståeligt också.

Nåväl, vi kommer nog att få se NHL-spelare i elitserien redan den här veckan och det mest intressanta blir att se om Aftonbladet kommer att skriva mindre om Djurgården och mer om elitserien efter det. Knappast va…!? ”Vi vill ha in NHL-spelarna för att vi värnar om elitserien som produkt men vi visar alla Djurgårdens allsvenska matcher på vår websida och toppar alltid med rubriker om dessa…”

Nu slutar jag skriva, har du klarat dig ända hit så gratulerar jag dig!